Linopressen

Hur var Nolle-P för dig? Hoppas den var trevlig och om du är mitt i den, hoppas det blir ett bra minne för livet. Själv minns jag knappt Nolle-P från mitt första år. Anledningen är inte vad man kanske först gissar utan det beror på att jag inte var med. När jag förra året började läsa på KSM här på campus Norrköping valde jag att inte vara med på några av aktiviteterna.

Att missa Nolle-P kan ha flera anledningar. Vissa kommer in senare på terminen, tyvärr kan man bli sjuk eller något annat tråkigt. För min del var det självvalt, inte för att jag tycker det är en dålig idé eller ogillar mina kurskamrater. Låt mig utveckla varför man faktiskt kan välja att inte vara med, och ändå ha en bra studietid.

I Sverige har vi en förkärlek för att starta verksamheter kring augusti och terminstarterna - det är inte bara skolan som brukar dra igång. Det var också fallet för mig, föreningslivet jag redan var engagerad i utanför campus drog igång, vänner som rest bort över sin semester kom tillbaka och vardagen drog helt enkelt igång som vanligt. För mig var skillnaden bara att istället för att åka till jobbet gick resan åt andra hållet till campus.

Att läsa var verkligen en befrielse, helt plötsligt fanns mycket mer tid för träning, kompisar och framförallt få alla vardagssysslor gjorda innan helgen. Läsa litteratur gick enkelt att schemalägga på kvällarna. Vad jag inte hittade tid för var istället att hänga runt på universitetsområdet utanför schemalagd tid. I dagens samhälle vill vi ofta lägga ett ekonomiskt perspektiv på våra liv och talar om tid som en resurs. Precis som att man oftast inte får mer över i slutet av månaden om man börjar tjäna lite mer, försvann på samma sätt de extra fria timmarna in i den livsstil jag redan hade.

Lite liknar det situationen med konsulter jag träffat på tidigare jobb jag haft, man är på en arbetsplats och gör sitt jobb men oftast deltar man inte särskilt mycket i de sociala som finns utanför arbetstid. Jag vet att det är en upplevelse jag delar med många på campus, identifierar man sig inte som student är ofta ”studentlivet” mindre intressant för en själv.

För min egen del handlar det inte om att jag tycker det studentikosa ska begränsas eller att jag vill ifrågasätta de som ägnar sig åt det eller som identifierar sig starkt som studenter. Jag tycker att det är självklart att platsen för den livsstilen är på universiteten. Det finns nog inte mycket arrangörerna av nollningen kunde göra annorlunda för att jag skulle ha varit med. Tvärt om faktiskt, min bild är att nollningen fungerar bra och att den är frivillig i verkligheten. Har mina studier blivit lidande av att inte ha varit med? Nej det skulle jag inte heller säga. Man kommer in i vardagen på plugget utan större svårigheter även om man inte festar in terminen.

Text: Axel Gruvaeus

Bild: Silvia Lupuianu